11. okt, 2018

En tonårings favorit.

Denna historia var en av mina favoritböcker som tonåring. Tålamod var inte något som jag hade gott om. Allt skulle hända direkt och att vänta på något var inte något som jag ville finna mig i särskilt länge. Så denna bok som är lätt att läsa, som slungar en in i historien utan förvarning från första sidan var mer än vad jag kunde hoppas på i den åldern. 
Men det är ingen lättsam, mysig och humoristisk historia. Det är en historia med mycket mörker och förtvivlan. Men oavsett hur mycket mörker och förtvivlan som sipprar in i en så vill man inte lägga i från sig boken och säga "nej, nej, nej!!!!" 

Boken är främst riktad till tolv-femton åringar men jag skulle vilja hävda att även de som har gått förbi den åldern nyss eller sedan länge kan gott läsa denna boken utan problem. 

Älskade Mikael av Marja-Leena Tiainen

"Mitt namn var Mikael. Jag säger var för nu finns jag inte längre. Jag dog för några sekunder sen. Mitt hjärta har slutat slå. Läkaren som in i det sista försökte få liv i mig stirrar på den elektriska linjen i monitorn och sneglar sen på klockan som hänger på väggen. - Exitus 00.22."
Detta är direkt citerat ur bokens första sida. 

Mikael är sexton år när han omkommer. Han berusad av alkohol och hög på piller när han på en cykel han stulit far rakt in i en parkeringsmätare och mister livet alldeles för tidigt. 

Mikael är död men får se allt som händer och sker med hans familj, vänner och flickvän.  Han får uppleva och se familjens reaktioner vid informationen om hans hastiga bortgång, han får se hur de hanskas med att fortsätta leva trots den förtvivlan och mörker hans död förmed sig. Mikael får även uppleva hur det är att få se sin flickvän gravid med hans barn. Kommer hon att behålla barnet? Kommer hon klara det på egenhand? 

Detta har länge varit en av mina absoluta favoriter, oavsett vilken ålder jag är i. Den finns där inristat i mitt hjärta ända sen första gången jag läste den. Älskade Mikael får en att gråta av djupförtvivlan och känna hur mörkret kramar om ens hjärta men den får även en att känna sig så tacksam över allt man själv faktiskt har. Att familjen är hel och utan mörker.

/E